• Fotojournalist har blivit en profession i tiden, bildjournalistik ett begrepp under förändring…
Bildjournalistik / Fotojournalism när den är som bäst, en konstnärlig genre vilken under kort tidsrymd har utvecklat en mångfasetterad egenart, inte sällan formad av humanism och vidsynthet, präglad av en kosmopolitiskt medveten yrkesgrupp av hängivna fotojournalister.
Några av de mest namnkunniga pionjärerna; Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, Lennart Nilsson, Eugene Smith, Margaret Bourke-White, Lewis Heine och flera andra, har nått stor uppskattning långt bortom journalistikens domäner.
Vi minns dem från de stora bildtidningarnas guldålder; Life, Paris-Match, Stern, Look, Se och några till. ‒ En tid att komma ihåg.
En enastående förmåga och erfarenhet att se och rätt värdera de förklarande ögonblicken, är oftast det som utmärker deras berättarkonst.
Därför känns det särskilt angeläget nu när medierna mer än någonsin tidigare skär ner på den journalistiska kvaliteten, att uppmärksamma den tradition av bildberättande som dessa föregångare så framgångsrikt tillämpat, med ”det avgörande ögonblickets” bilder som uttryck.
Dagens fotojournalister är åtskilligt fler än under tidigare epoker och ett större antal är också kvinnor, många även bland de mest framgångsrika.
Ämnesområdena är bredare idag och den förr så dominerande krigsreportern som oftast var man, har delvis fått lämna utrymme åt en mer humanistisk journalistik, med ett globalt fokus på människors utsatthet och sociala villkor.
De medier som i dagsläget kan erbjuda en plattform åt det mest ambitiösa bildberättandet är utställningar, böcker och specialtidskrifter för olika intresseområden, men med vanligtvis väldigt begränsade upplagor och räckvidd.
Nya virtuella medier fungerar fortfarande i huvudsak mest som megafoner för de redan etablerade medierna, men kan i framtiden, mycket väl komma att utvecklas till mer självständiga forum för en kreativ bildjournalistik, dock är tecknen på detta fortfarande ytterst bristfälliga.
Så frågan oroar, hur den klassiska fotojournalistiken skall kunna försvara sina unika egenskaper in i framtiden, givet då tidningars och övriga massmediers allt tuffare rationaliseringar; med brutala nedskärningar på redaktionerna av antalet talangfulla fotojournalister och ökande krav på ett ständigt flöde av ytliga illustrationer och händelsebilder från världens alla hörn, dygnet runt och i ett allt snabbare tempo?
Risken är uppenbar att en kreativ och uppskattad arbetsmetod kommer att glömmas och skatta åt förgängelsen; förpassas ned i arkivlådornas dunkel och försvinna i muséernas rymliga lagermagasin, när de plattformar där bildjournalistiken en gång blomstrade har ändrat karaktär och helt förlorat kvalitetskompassen, i sin jakt på den optimala lönsamheten.